previous:

Jag vände blicken mot mrs williams som brukade hålla i morgon talet.'' Good morning everyone! Today is a normal end the oldest of you are going to have lessons with miss brown and the youngest with mr liovo so have a wonderfulday'' Med den meningen satte hon sig stelt på stolen igen så att hon hade uppsikt över alla.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                  


                                                                                      Allisons perspektiv:

'' Hello and welcome to piccoli dolce! what can i do for you??'' frågade och gav familjen som stog frammför mig i lobbyn ett leende.  ''We want to reserve a room'' Familjen bestog av två föräldrar och ett barn som var nog här på semester. '' Would you like room 24?? It's near the lobby and the dining room''

'' It would be perfect! thank you.'' hon som jag antog var mamman log tillbaks till mig.

Jag vände mig och och letade efter fack fjorton och tog ut deras nyckel ,  Jag gav nyckeln till dom och hoppades att dom skulle ha det trevligt här på hotellet. Melodinie kom gåendes emot mig och sa

'' Allison. Renee said you can quit for today if you want??''

'' Can you say too her at i really estimates that.?? and thank you for saying this to me. do you gonna take over here in the reception??''

'' Yes ofcoarse , your welcome and yes'' Hon sa det hela väldigt snabbt som gjorde så att vi började skratta lite lätt. '' And again , thank you'' Jag gav henne en tacksam nick innan jag gick bort mot hissen och klickade på uppot knappen. Anledningen att jag inte tog hissen förut utan trapporna var för att jag vill inte att den personalen som går upp tidigare än mig märker att jag varit borta.

  Previous:

Liam omfamnade mig i en kram och viskade i mitt öra '' Come to my room at 11:45 '' Sent på kvällarna när jag hade haft en mardröm gick jag till Liams rum där han pratade förstående med mig och fick alltid mina tårr falla igen . '' Sure, i will come '' Jag tog mig loss kramen och tittade in i hans bruna ögon

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Leons prespektiv:

'' Hey, is little Harry tired?? '' Jag flina åt honom där han gick brevid mig ihopsäckad.

Tillbaka fick jag bara en minn som såg allt annat än bra ut som resulterade att Niall började skratta oregelbundet.

'' Niall can you please shut up??  I'm really tired '' Harry hade mer grötig röst på morgonen än vanligt på dagen.  Vi gick förbi Rummen 30 - 60  som låg i korridoren som vi bodde i , Dom som bodde på i dom här rummen var bara killar , tjejerna bodde i en annan korridor med rummen 1 - 30.

Vi kom fram till matrummet där ett långt långbord låg uppdukat och längst in i rummet var ett extra bord till Miss Brown läraren som var rätt trevlig om man var trevlig tillbaks , Mrs Williams och mr Williams ägarna av Internatskolan och mr liovo.   Jag , Harry , Niall , Zayn och louis gick och satte oss på dom platserna vi alltid satt på , längst bort i salen. På allas platser stog det uppdukat dagens frukost , En kopp te och scones. Jag vände blicken mot mrs Williams som brukade hålla i morgon talet.

'' God morning everyone! Today is a normal day and the oldest of you are going to have lessons with miss Brown and the youngest are going too have mr liovo so have a wonderful day'' Med den meningen satte hon sig stelt på stolen igen så att hon hade uppsikt av alla.

___________________________________________________________________________________

Jag är verkligen jätte ledsen att det blev ett hur kort kapitel som helst men det har kommit en massa saker i vägen , Läxor , och ingen insperation av skriva och mer.,.

och jag ville bara påminna er om ett omröstningen tar slut imorgon!

men det ser ut att harry kommer vinna men ni bestämmer ju.

Warning: Läs gärna om kapitel 4 för jag har ändrat några saker och det blir lättare att förstå det här kapitlet.,. förlåt för krånglet?!

 Previous:

Harry därimot var fortfarande väldigt trött och man var verkligen slita upp ur sängen varje morgon.

väl när han hade gått upp och klätt på sig som alla andra gick vi tillsammans ut genom dörren och jag låste efter oss.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                               Allisons perpektiv:

Innanför sväng dörrarna hängde det förkläden på krokar med ens namn på.  Jag tog mitt förkläde som hängde på krok tre från höger , precis som med min skorta jag hade på mig stog det piccoli dolce på fickan på det högra sidan av bröstet och lite under stog det Allison med snirkliga bokstäver. Jag knöt fast det bakom ryggen och gick vidare längre in i köket , Maten som serverades här var av hög klass och var direkt importerad från olika håll av jorden. Jag tog stora vagnen som var typ som en sån där städvagn fast med bara underlägg , glas , bestik och servetter altså sånt man använder när man dukar.

Jag satte i min vita hörlurar i öronen och satte på ''Lego house av Ed sheran''

Den här låten var verkligen min favorit låt och jag kan lyssna på den hur många gånger om som helst , melodin var vacker och jag var inte sen att dröma mig bort.

Jag började rulla vagnen mot det första bordet och tog fram 8 stycken vita tallrikar och 8 knivar , gafflar , servetter , underläggen  och så klart dom höga kristall vinglasen. Jag tog ett varv runt bordet och la ut dukningen. tillslut så dansade jag ut duknigen mellan dom 48 borden och lät musiken flöda mig framåt

Jag var så inne i musiken och dukningen att jag inte märkte att jag fick en knackning på axeln.

Två händer tog ett fast grepp omkring mina axlar och snurrade mig runt så att jag stog ansikte mot ansikte med gestalten. Jag tog ett lättande stort andetag när jag såg att det var Liam , Min bästa vän jag visste att jag kunde lita på honom , han visste ju alla mina hemligheter och jag hade tillit för honom , Han var min styvbror.

'' Good morning Allison. Did you have a nightmare this night again?? '' Han hade fortfarande händerna på mina axlar och hade nu ett oroligt ansikts utryck. Det var bara han som visste om det,.

'' No , i didn't sleppt at all , I was on the beach again ''

'' But Alisson you have to sleep some , it's not healty for you!. ''  Jag brukar ibland gå över till rum 497 där liam hade sitt lilla '' hotel rum ''.

'' I know but i cant slepp and the sound from the waves at the beach do that i calm down '' Tanken av stranden fick mig att le ett litet flin.

Liam omfamnade mig i en kram och viskade i mitt öra '' Come to my room tonight at 11:45 '' Sent på kvällen när jag hade en mardröm gick till Liams rum där han pratade förstående med mig och fick alltid mina tårar falla igen. '' Sure , i will come '' Jag tog mig loss kramen och tittade in i hans bruna ögon.

____________________________________________________________________________________

Jag vet att det inte är ett särsklit långt kapitel men jag blev nöjd att det ens blev ett kapitel 5 idag.

och tack så mycket för kommentarerna dom betyde verkligen jätte mycket<!

Glömm inte omröstningen lite längre ner till höger?!

Just nu är det fem stycken som har röstat och det ser ut som att Harry vinner.

men omröstningen tar slut den 2 februari så ni har ju tid om ni vill fortsätta rösta.

Men ni bestämmer till 100%

bye! <3

                                                                            previous:

Hon tittade upp ur sina papper hon läste ifrån. ''oh hi Allison! How are you today?      ''I am good , thank you''

Jag gav henne en nick innan jag gick vidare till den enorma matsalen och vidare till köket.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

                                                                     Leonards perpektiv:

Den trötta morgonen hade startat som vanligt varje dag. Jag gnuggade mig i ögonen och tog upp det fotografiet som låg på nattugsbordet brevid min säng , När bilden togs var jag bara 12 år det var precis innan mina föräldrars död. Bilden föreställde mig , min lillasyster och min föräldrar som gick hand i hand på stranden och det var solnedgång i horisonten i bakgrunden med mig och min lilla syster melodie i mitten med våra föräldrar på sidorna.  Klockan var bara 04:56 på moronen men det var min plikt att gå upp så tidigt som alla andra. Jag klev upp ur sängen och tog på mig en helt vanlig svart t-shirt ett par gamla jeans. Jag tog en syn över hela rummet , nu vid den här tiden brukade alla vara vakna , Louis , den mest aktiva och den som kunde hålla humöret uppe. Harry , Den som var lugn och kunde vara en riktigt, riktigt bra vän oftast. Zayn , den som hållde sig lite borta oftast och ville inte få all uppmärksamhet men var väldigt shysst.  och Niall som Hade den irländska brytningen och blont hår. och så klart Mig, Vi alla fem hade ihop parade till samma rum här i huset för hemlösa och föräldrar lösa barn och nu var vi som bästa vänner.

''Morning everyone'' Louis var på gott humör som vanligt. Det var visst bara jag , Louis  och Niall som var vakna , Zayn och Harry sov djupt i sina sängar. '' Hey! Guys wake up now!'' Louis så knasig som han var gick fram till zayn säng och började studsa och till slut hoppa i hans säng och Niall gjorde samma teknik fast med harry. Zayn som vaknade först med den metoden gick direkt fram till sin byrolåda i våran gemensamma byro. Harry därimot var fortfarande väldigt trött var man värkligen slita upp varje morgon.

Väl när han hade gått upp och klätt på sig som alla andra gick vi tillsammans ut genom dörren och jag låste efter oss.

____________________________________________________________________________________

Hej förlåt för ett lite försent kapitel och väldigt kort men jag hann tyvärr inte mer och jag lovar att jag ska börja skriva nästa kapitel direkt efter skolan imorgon och det kommer vara längre!. och glömm inte att rösta på omröstningen till höger! den av görs den 2 feruari så ni har fortfarande tid på er att bestämma vem novellen ska handla om!  och om ni tar en titt in är så släng gärna in en fråga eller kommentar det skulle betyda mycket. såå tack och vi ses snart <3

previous:

Jag omfamnade Allison i en mjuk kram i mina armar , först verkade hon stel och förvånad men hon slappnade snart av igen. Kramen varade lite längre än en kompis kram och det gjorde mig förvirrad,

'' Bye see you soon'' Jag vände mig om och började gå mot mitt hus.

--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
                                                              Allisons perpektiv:

Leonard var som någon jag aldrig mött tidigare. Den invärkan han hade på mig var annurlunda , jag trodde aldrig någon skulle vilja ha något med mig att göra. Jag som inte alls var snygg eller fin, Jag hade inget ting utom ett liv som bara jag var värd att leva. Den personen jag var på dagen var inte samma person på natten.På dagen var jag osäker och litade inte på någon , sa aldrig något rädd för att göra fel. Här på stranden helt själv var det ända stället jag kände mig som mig själv. Det brusande vattnet som var som musik i mina öron och ibland när jag vågade ta i lite extra tog jag med mig min gitarr och min dagbok som jag också hade till anteckningar och mina egna låtar som betyder mycket för mig , den boken var nästan hela mitt liv. Flickan som med lockigt , stort , rött hår satt här varje kväll och tänkte var självaste jag , Allison Lakestone.

Min blick såg ner på mina handleder som var nu efter fem år var fulla av ärr som jag visste att jag förtänade. Dom fem åren som har varit dom mest hemskaste och dom mest betydelse fulla år i mitt sjutton åriga liv.

Jag insåg att klockan hade blivit sent på kvällen och jag behövde ta mig dit jag måste som jag hatar, jag vill bara stanna kvar och leva mitt liv på stranden. Med blicken på mina fötter satte jag första steget på stigen som ledde upp till mitt såkallade ''hem''.

där inne visste jag att ingen hade vaknat än eftersom att den var bara tre på natten och då brukade ingen vara vaken som tur är men jag fick alltid skynda mig eftersom att redan vid fyra började dom första gå upp inklusive jag. Den långa spiral trappan som ledde upp till våningen längst upp , dom 654 stegen som jag räknade för första gången för sju år sedan räknade jag fortfarande varje gång jag gick upp och ner för trappan. Vid det sista trappstegen kunde man se den slitna korridoren. Steg för steg med blicken fäst på alla dörrar med nummer. Jag gick ända till slutet av korridoren där mitt rum var , rum 587.

Jag tryckte ner det rostiga handtaget och dörren öppnades långsamt med ett lågt gnisslande. jag slängde igen dörren efter mig och väskan jag hade på axeln la jag på min en mans säng. Jag skyndade mig direkt fram till min gaderob som stog i hörnet. Mitt rum var som ett vanligt hotel rum bara lite mindre än vanligt på väggarna satt det än mörkröd tapet som jag älskade och så fanns det en liten toalett. Jag tog ut uniform, ett par vanliga tajta svart jeans och en vit skorta med en ficka på högra bröstet ,på fickan stog det piccoli dolce. Jag satte på mig kläderna och satte upp håret i en bulle även om jag inte gillade att ha håret uppsatt så var det ett måste som min moster hade beodrat. Jag gick ut genom dörren och stängde den efter mig eftersom att det var bara jag som bodde på vånnning 29 så behövde jag aldrig låsa dörren efter mig. Jag gick igenom den långa korridoren och skyndade mig ner för dom 654 stegen , väl där nere gick jag till receptionen och såg Melodinie som var två år äldre som jag kom ganska bra överäns med.

'' Hi Melodinie'' Jag hälsade alltid på henne då jag gick förbi receptionen varje morgon för att komma till köket. Hon tittade upp ur papprerna hon läste från ,

''oh hi Allison! How are you today?''

''I am good , thank you'' jag gav henne en nick innan jag gick vidare till den enorma matsalen och vidare till köket.

____________________________________________________________________________________

Hej läsare!

förlåt så mycket att det inte kommit ett kapitel på typ jätte länge men jag har inte hittat någon insperation att skriva så därför fick ni nu ett extra långt kapitel! glömm inte rösta på omröstningen till höger.

vem ska the flames in the rain handla om? det bestämmer ni!

ses snart! loove you.,.

                                                  


                                         Previous:

''No, don't do that'' Blackiest tog sakta bort handen och placerade en fjäder lätt kyss på min kind. Det var något jag aldrig känt förut. Han hade någon speciell invärkan på mig man jag vet inte om den var posetiv eller negativ.,.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------ 

                                                  



                                                                         Leons perspektiv: 

Allison var något jag aldrig sett tidigare, bara se henne le gjorde så att det kom upp ett stort leende på mig också. Dom isblåa stora ögonen och det mörka blandat med ljust i hennes hår var något annurlunda som jag drogs till. Jag ville bara veta mer om henne men jag ville inte tvinga henne till något hon såg ju ganska obekväm och nervös i situationen.  

'' Allison, what is it? Jag la en hand på hennes axel och väntade på ett svar.

'' It's nothing. Just problems'' Helt oberörd fortsatte hon att hålla på med vasset hon hade drat upp ur sanden. Vi satt och sm pratade och studerade varandra sent in på kvällen. tiden gick otroligt snabbt.

'' Bye Allison'' Jag ställde mig upp och skulle precis ta första steget. 

''Where are you going?'' En fövirrad blick riktades mot mig.

''Home. Can we see each other tomorow same time, same place??'' En förväntan av att vi kanske skulle träffa varandra igen täntes inom mig.

''Sure, I'm looking foward to it.'' Hon Ställde sig upp och kom fram till mig. Jag omfamnade Allison i en mjuk kram i mina armar först verkade hon stel och förvånad men hon slappnade snart av igen. Kramen varade lite längre än en kompis kram och det gjorde mig förvirrad,

'' Bye see you soon'' Jag vände mig om och började gå mot mitt hus.

____________________________________________________________________________________

Hej!

förlåt att det blev ett rätt kort kapitel men jag hann typ inte mer och  jag tappade konsentrationen
 och insperationen

Previouis:

Musiken som strömmade i mina öron hade en invärkan på mig som tröstade mig i den lidan som väntade mig snart var något jag inte längtade till men någon dag måste den komma.,.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Den nedsjunkade sanden var stimulerande och mina andetag gick långsamt ner till ett lungn takt. Solnedgången i horrisonten var lika underbar som vanligt. Jag kom hit varje kväll och lämnade allt i omvärlden. Jag tog en näve sand och sträkte ut fingrarna så att sanden rann ner, det här var det jag behövde, ett liv som man inte behövde tänka på att allt kunde gå snett.

''Why are you here?'' Den plötsliga frågan av den obekanta rösten gjorde så att jag hoppade till.

Jag vände ryggen som gjorde att jag såg en gestalt som var upplyst av solens sken i det kolsvarta mörkret.

''Why do you want to know?'' frågade jag den som nu stog en meter ifrån mig men som jag fortfarande inte hade listat ut vem det var. Jag var litte rädd, jag var inte van att prata med människor. 

.''I just wanted to know, i have seen you here every night beacuse i use to be here too.''Med den meningen satte han sig brevid mig och räckte fram sin högra hand mot mig som en gest att jag skulle skaka den. Men sån som jag är. gjorde jag inte det. Den tystnad som uppstog var inte obekväm men inte bekväm heller, jag vet inte vad den var. Att inte veta vem den personen som sitter och studerar dig brevid din sida var något som gjorde mig obekväm. 

'' What did you wanted of me then?'' Var den frågan som gjorde att den som satt nedsjunken i sanden brevid mig rykte till och genast vände ner bliken i sanden, Det jag inte trodde att jag såg var att en ljus nyans av röd skapades på personens kinder.

''I just wanted to know who you are'' Var det svar jag fick tillbaka. ''Well then i am Allison and you?''

Tveksam, det var jag ingen annan hade kommit fram till mig och satt en sådan press på mig.

'' You have a beautiful name and i am Leonard''

''Can i call you Leo?'' Ett nöjt uttryck kom fram på hans ansikte.

''Sure, everyone else calls me that so im okay with it.'' sa han. ''I think you have a beautiful name'' ett fnitter slank ut ur min mun och jag insåg snabbt vad jag hade gjort och satte handen för munnen, inget kunde få mig att fnittra på det sättet.

'' No, don't do that'' Blackiest tog sakta bort handen från min mun och placerade en fjäder lätt kyss på min kind. Det var något som jag aldrig känt för. Han hade nog någon speciel invärkan på mig men jag vet inte om den var posetivt eller negativt.

____________________________________________________________________________________

Hej Hej!

ett nytt kapitel.

bara så att ni vet så kommer one direction komma in i berättelsen ganske sent men men.,.

Släng gärna in en kommentar ni som läser det skulle betyda jätte mycket för mig,

1. Jag önskar alla glad alla hjärtans dag. Och till mina läsare, ni är värda min kärlek för att ni har gett mig det stöd som behövs.





Bilder: